Deep talk i Lingonskogen

Etiketter

, ,

Det bästa med Nicklas är att han verkligen är genomgod, och full av överraskningar! Den i vanliga fall väldigt tysta Nikki satte alltid ett leende på våra läppar, för när han väl pratade så sa han alltid något sjukt kul (såklart att han sa mer än bara det som var sjukt kul, men det är just den egenskapen jag vill lyfta fram här och nu).

Det som värmer, såhär i efterhand, är att han trots att han aldrig varit ute i skogen och plockat lingon drog med mig ut en eftermiddag. Med världens största korg promenerade vi ut i Trollskogen. Jag kunde såklart inte hålla tillbaka nyfikenheten och frågade om han uppskattade skogen och om han ofta var ute och plockade lingon…. eh, vad tror ni svaret på den är!? 😀

Vad man inte fick se i avsnitt fem, men som man ser i bild då och då, var när jag samlade mina killar och talade om för dom vad deras närvaro betydde för mig. Hur imponerad jag var och beundrade deras sätt att hantera den press vi var under dagligen. Klyschig som jag är fick killarna ett varsitt läderarmband av mig, med ett ankare på.

Andreas och Nicklas fick ett varsitt svart för att jag tyckte att de var de två ”hårda hunkarna” på bygget.

Adde fick ett grönt för att jag uppmärksammat att han redan bar på ett grönt armband.

Stophe fick ett blått som matchade hans fina blå ögon.

Ankaret symboliserar HOPPET för mig. Hoppet är det sista som lämnar människan. Och tro fan att vi kämpade i motvind i sommar och trots det gav killarna aldrig vika. Inte ens för en sekund.

Och utan hoppet hade jag som person inte varit där jag är i livet idag. #domgöralltförmig

 

IMG_5167

24Mars2013 – Ankaret på insida arm påminner mig dagligen om allt jag gått igenom, och att jag aldrig kommer att sjunka.   

nahrin@nahrinafrayem.com

 

Advertisements

Händiga Håkan

Etiketter

Andreas, HH, Händiga Håkan, Lars, Larsson. Kärt barn har många namn.

Med Andreas undrade man vad jag höll på med, han var ju så min typ, tydligen. Och då har man inte ens fått se en hundradel av allt vi hann gå igenom på ön under de två veckorna han var hos mig.

När Andreas promenerar på stigen på väg ner till båten hör man mig säga

-”Jag hoppas att Andreas förstår att det här inte är slutet”.

Andreas ligger mig varmt om hjärtat idag, där och då fick han åka hem pga att jag upplevde att det var omöjligt att lära känna honom inför kameror och ett helt produktionsteam. Det var en obekväm situation för honom och även för mig som dessutom samtidigt kämpade emot mina känslor dagligen i ett smutsigt, stökigt och överbelamrat hem.

Oh yes, det var glädje, skratt, harmoni varvat med ilska, sorg och frustration. Det var tufft.

Men vet ni vad, Andreas fick en stående inbjudan när han lämnade, och han kom tillbaka till den grillfest vi hade kvällen då han åkte. Fast inte specifikt den kvällen, utan en helt egen kväll bara med mig.

Vilket väger tyngst… Trängas med tre andra hantverkare i spa tunnan och behöva dela med sig av maten med tre hungriga hantverkare, eller ha spat helt för sig själv och bli serverad mat på silverfat? 😉

IMG_3327.PNG

#kaffepåsängenvarjemorgon

nahrin@nahrinafrayem.com

Allt före avsnitt fem är ointressant

Etiketter

, , ,

De fyra första avsnitten var för mig inte särskilt rättvisa. Man fick inget grepp om någon, och jag saknade mycket av det som faktiskt gjordes och sades.

Förstår att det är effekten av många deltagare och lite tid per avsnitt. Trots det så finns ändå ett tillfälle som satt sig minnet och tillför ett gott skratt gång på gång. Det är när Tom går iväg med min skottkärra full med mina omplanterade örter, och bara hivar allt i en hög.

Hans ansiktsuttryck av noll förståelse när jag ryter till (i ett skratt) är priceless! Det var alltså inte mina potatisar som rök, utan mina örter. Antar att det var Addes Göteborgs skämt som gjorde att det vart ”potatis incidenten” i folk mun 🙂

Avsnittet (avsnitt fem) som visades i måndags var varmt och härligt. Jag kände äntligen igen mig själv, och mina killar! Och det viktigaste, känslan av glädje och tacksamhet jag känner för mina killar är överväldigande! Tro fan det var fruktansvärt att be folk lämna mitt hem när de enda dom gjorde var att göra allt för mig! #domgöralltförmig

 

När Tom fick lämna bygget ifrågasattes mitt beslut, -”Han var ju så sjukt snygg!”.

I min bubbla är livet inte särskilt ytligt, det viktigaste ligger inte i hur man ser ut, utan vad man har för inre kvalitéer och huruvida man klickar eller inte. Jag hade svinkul ihop med Tom i somras, och glädjes mycket åt hans vänskap idag och det är jag evigt tacksam för. Jag vågar påstå att det är ömsesidigt. Slutdiskuterat.

FullSizeRender

#domgöralltförmig

nahrin@nahrinafrayem.com

 

 

 

Den 6e Februari hände något med mig.

Etiketter

Jag var på semester.

När jag inte satt på en hästrygg och galopperandes längst strandkanten, eller valde att ta en härlig simtur med hästen, så var jag i vad dom kallar för Ghettot och tog en kall med lokalbefolkningen, lekte med barnen, busade med hundvalparna. Eller så låg jag i skuggan under en palm i, helst hela dagen. Bekymmerslös vardag. No stress.

Men så kom Måndagen den 6e Februari, då ”Händig Man Sökes” hade premiär.

Det är sällan jag känner mig obekväm, men just den här dagen under den där palmen i paradiset kändes allt konstigt.

Allt jag skrivit i denna blogg valde jag att dölja för Era ögon, jag har ju öppet skrivit om elaka arbetsgivare, osunda relationer, ångest, depression, livet och allt vad det innebär.

Jag slogs av tankarna:

”Kan jag hantera att folk dömmer ut mig och mina upplevelser utan att känna mig”

”Vill jag bjuda upp till dans innan musiken har hunnit spelas upp?”

Svar, Nej. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag tänker inte.

Jag hade inbillat mig att jag skulle få fortsätta livet precis som vanligt efter att hela stan varit tapetserad med mitt ansikte, och efter att jag synts på TV. Och dessutom hade jag inte den blekaste om hur man hade valt att vinkla mig i programmet.

Idag, efter femte avsnittet känns det OK. Helt OK. I måndags lös jag igenom, man fick träffa den riktiga Nahrin som jag faktiskt är.

Ja, jag vet vad jag vill. Den Nahrin fick man se mycket av i de första 4 avsnitten. Och det är så härligt att se sig själv sakta men säkert lysa igenom med tiden.

Jag tänkte att, jag öppnar upp hela min blogg när alla avsnitt visats, men fram tills dess bjuder jag på mina egna reflektioner, känslor och backstage hemlisar relaterat till Händig Man Sökes. I hopp om att jag är redo för er om några veckor.. 🙂

 

16491464_10154554927857732_2104607052_o

Lånad pressbild

Nahrin@nahrinafrayem.com